Oh happy day
Jaha, dags för skola imorgon igen. Kan erkänna att det faktiskt varit skönt att ha varit sjuk dessa två dagar. Men imorgon är det som sagt dags igen.
I can't wait.
All these questions, but no one to answer them
Insåg precis en smått skrämande sak. Vet inte om ni som känner mig har upptäckt detta men det är jävligt lätt att märka om jag mår riktigt dåligt. Alltså, det är lätt att märka att jag är olycklig. Jag slutar lyssna på musik. Jag har inte lyssnat på musik sen i lördags. Jag har försökt, men så fort jag hör bara några toner (även av mina favoriter) blir jag så uppfylld av en känsla som är så hemsk att jag faktisk stänger av.
Hur fan kan man må så dåligt att man inte ens kan lyssna på musik?
True story.
during depression you hardley smile, and if you do it's so fake it makes Pamela Anderson's boob's look 110% real.
liar, liar...
vi ljuger för att skydda personerna vi älskar.
Är det fel?
Bättre okänd än ökänd.
Varför hamnar jag alltid i skiten?
Igår tog jag ändå priset.
Alltid. Story of my life.
Jag tror att någon har kastat en förbannelse på mig.
Ja, så måste det vara.
Det komiska är att det började redan vid födseln.
Hade navelsträngen två varv runt halsen så att jag höll på att kvävas.
Sen efter det har det bara flytit på.
Insidententer som när jag drack laktnafta eller när jag trillade ner för trappan när vi bodde på Jacksons road och fastnade med håret så jag nästan slet av allt. Det där är bara småsaker. Skitsaker.
Det riktiga helvetet började när alkoholen kom in i mitt liv.
Första riktiga fyllan, hamnade i fyllecell.
trevande kärleksförklaringar utan någon egentlig innebörd.
Besvikna föräldrar, svikna föräldrar.
lögner.
Sviniga, sliskiga och rent ut äckliga killar.
Svek.
Ångest följd av smärta.
fysisk, psykisk.
krossade drömmar.
De stora misstagen.
De små.
Ånger.
Deprition.
Igår tog jag ändå priset.
Värsta fyllan ever.
Det jobbigaste är att jag minns allt fram till en viss punkt.
Efter det är det svart. Kolsvart.
Jag kan inte ens tvinga mig själv att komma ihåg.
Igår var jag någon annan.
Det var inte jag. Det kan inte vara jag.
Hur i helvete hamnade jag här?
Varför just jag?
Smärtan jag känner idag, inom mig, liknar inget jag någonsin känt förut.
Och det är ändå inte ångest.
Kanske är jag för dum för att få ångest.
Eller så är det bara det att jag inte minns något att ha ångest för.
Kanske borde jag ha ångest av just den anledningen?
Jag tänker bara om, jag tänker fel plats vid fel tillfälle.
Men det är ju lätt att vara efterklok.
En sak är i alla fall säker, det var inte "bara en vanlig öl".
Det är dags för fredagsMYYYYS
Blir snart att korka upp vinet för en myskväll.
Men först blir det en dusch.
Det är rätt så behövligt efter att man har tränat. '
I don't fit my skin
Jag vaknar första gången, solen skiner.
Jag vaknar andra gången då jag ska gå upp, ser inte skymten av solen.
Det verkar i vilket fall som helst inte blåsa lika mycket som igår.
From this moment on, I'm changing the way I feel.
From this moment on, it's time to get real.
I still don't know how to act, don't know what to say
I still wear the scars like it was yesterday.
You're long gone and moved on.
Like a Boss.
Nu är jag helt slut. Funderar på om jag ska go och lägga mig och kolla på någon film eller om jag ska gå ut och gå sedan gå och lägga mig och kolla på en film.
I vilket fall som helst ska jag mysa framför en skräckis.
Cus' that's how tuff I am.
Ohyeah.
"Jag väntar..."
Olivia min käre vän, wait no longer! För här kommer det:
Oliva, första gången jag träffade dig var vi i Södra vi och stod målvakt. Det var du, jag och Lotta, minns du det?
Sedan dess har vi gjort mycket annat också, Olivia!
Bland annat gjorde jag och Oliva en dans där vi använde oss av låtar som Barbra Streisand med duck sauce, Starstrukk med 3OH!3, Party rock anthem med LMFAO, Stupid Cupid med Connie Francis och avslutade med lite ljudeffekter (två pistolskott och "awkward silece" syrsor på slutet). Det vet jag i alla fall att du minns, eller hur Olivia?
Vi har också bråkat lite, Olivia och jag. Det har gått lite fram och tillbaka det dära, mellan Oliva och mig. Men det har ju alltid löst sig i slutändan, eller hur Oliva?
Jag och Oliva skulle också åkt till Liseberg förra sommaren. Oliva och jag skulle kolla på min älskling Oskar Linnros. Men jag var tvungen att jobba och om jag minns rätt så åkte Oliva med Erik istället (som var min kollega).
Ja, jag och Oliva har haft en hel del för oss vi.
Oliva var en av de första jag fotade med min systemkamera när jag fick den (det var precis efter att vi hade blivit sams efter senaste gången vi bråkade, vilket var förra sommaren)
Oliva har sovit hos mig måååååånga gånger, varav en gång skulle jag jobba dagen efter så när jag gått och lagt mig satt hon uppe halva natten med min bror i stället.
Oliva gillar när jag har fest här med. Oliva ääääälskar mina fester. Oliva är kär i dem.
Olivia vill att jag ska ha fest nästa helg, men jag får lov att suga lite på den karamellen ett litet tag till.
Nu hoppas jag främst av allt att Oliva blir nöjd. För detta var till henne, Oliva alltså.
Sa du gofika!?
Idag har jag bara myst runt.
Började med dagen med en kaffe
på bakfickan med världens bästa Issa.
Sen gick vi ner till seconhand
där blev det åtminstånde ett fynd för min del.
En väska för 39 kronor.
Ser helt okej ut, det viktigaste är ju att jag själv tycker om den.
Right?
Vilket jag definitivt gör.
Olivia tyckte också att den var fin.
Har också lovat den lilla nörden att jag ska göra ett inlägg till åt henne.
Fast i detta ska jag få in hennes namn i varje mening.
Så att folk fattar att det är helt och hållet till henne.
Min vackra vän på en gofika @ bakfickan i morse.
Det finns dagar...
Då jag kryper in i kroppen och gömmer mig.
Allting kommer bli bra till slut
Ligger här alldeles nyvaken i sängen och lyssnar på björnstammen. Är otroligt taggad inför lördag. kommer bli epic.
Anledningen till att jag av alla människor är uppe just nu (detta är tidigt för mig) är att jag klockan tio över elva ska befinna mig utanför konsum för att möta upp Issa. Vi ska nämligen dra en kaffe och snacka lite skit om allt och inget. Fint.
Allting kommer bli bra tillslut remix:
Turn it all around.
Man blir klokare med åren.
Efter allt man varit med om.
Upplever man repriser?
Varför kan man inte spola tillbaka?
Sudda ut, lägga till.
Det man ångrar att man inte gjorde.
Det man senare ångrar att man gjort.
Det man skäms för.
Det man vill uppleva igen.
Det man önska att man sagt mer.
Det man önska att man inte sagt alls.
Får man en ny chans?
Kan man börja om?
Kan man spola tillabaka
enbart för att återuppleva de
underbara åren man minns?
Minnena som ligger och skaver.
Minnena man aldrig vill glömma.
Om det gick vet jag var jag skulle befinna mig.
Ingenstans i närheten av var jag är.
Nothing is impossible, right?
Never waking up again
Hade en helt underbar dröm inatt.
Det hela började med att jag var på en konsert. Jag stod längst fram och vrålade som en galning. Efter ett litet tag insåg jag varför jag skrek sådant. Det var All Time Low. De fyra vackraste grabbarna jag någonsin skådat. När detta var insett skrek jag ju själfallet ännu högre.
Det var verkligen en sån där "Jag vill aldrig att det ska bli morgon" dröm.
Det hela började med att jag var på en konsert. Jag stod längst fram och vrålade som en galning. Efter ett litet tag insåg jag varför jag skrek sådant. Det var All Time Low. De fyra vackraste grabbarna jag någonsin skådat. När detta var insett skrek jag ju själfallet ännu högre.
Det var ingen stor scen eller lokal eller så, men det var mycket folk.
Helt plötsligt börjar Alex (sångaren) Föra en dialog med mig. Han kollar på mig hela tiden. Vi pratar och det är som om allt annat runt om mig försvinner. Sen inser jag att, fan han talar till mig. Av flera hundra människor talade han med mig. Hela bandet hakar på. Nu för alla vi fem en dialog och det är som om vi kännt varandra hela livet. En helt underbar känsla.
De forsätter spela och dedikerar en låt till mig. Jag har hört exakt alla ATL låtar, men detta var något nytt. Det var min alldeles egna låt och Alex sjöng till mig. Han hade ögonen på mig genom hela låten. Jag minns inte hur den gick, men jag vet att det var det vackraste jag någonsin hört. Den vackraste melodi som någonsin skapats. Och den var min. Helt och hållet min.
Efter konserten var slut fick jag följa med grabbarna backstage. Där satt vi i ett litet rum och bara spelade, sjön, snackade och skrattde. Vi skrattade massor. Underbart.
Helt plötsligt var det en ny dag och de var hemma hos mig. Alex och Jack fick för sig att de skulle göra en stor tårta till mig. Det var för att fira något, men vad minns jag inte.
Vi gick till Maxi för att handla grejor till tårtan. Jag gick med Rian och Zack för att Alex och Jack ville vara lite hemliga.
Jag, Rian och Zack gick runt i frukt-avdelningen (som var gigantisk) och åt en massa frukt, bland annat goji-bär. Vi köpte flera kilo konstiga och exotiska frukter.
Efter vi handlat klart kom vi hem igen och de började göra tårtan. Alla fyra hjälpte till och helt plötsligt var jag tvungen att gå till skolan. De lovade att tårtan skulle vara klar till jag kom hem.
Väl i skolan har de byggt om. Alla inriktnigar är uppe på HR. Helt stört. Vissa fick dela skåp och vissa hade enbart krokar som skåp. Riktigt fattigt. Jag skulle dela skåp med en kille (som jag förövrigt har en liten crush på irl) och först trodde vi att det var ett skrutt-skåp. Det såg nämligen jättelitet och skruttigt ut från utsidan. Men när vi gick in (för vårt skåp var typ som en garderob eller städskrubb) så var det sjukt stort.
Vi hade allt där inne. Dusch, bubbelbad, bastu, ångbastu. Ja verkligen allt. Kyl hade vi också, fyllt med en massa gott att både äta och dricka. Bland annat öl. I skolan liksom. Coolt.
Vi var de enda som hade fått det och vi berättade det inte för någon.
Dagen efter bestämde jag mig för att gå till skolan tidigare för att bada och det då, men när jag kommer dit så är han redan där. Blev lite tjurig och sa att jag ville bada. Det hela slutade med att vi båda låg i badet tillsammans och strula.
Sen vaknade jag och bara: What the fuck var det om?!
Jag fick aldrig min tårta. Sadface.
De vackraste pojkarna i världen.
Vad ska man göra ända fram till maj?
Jag vet inte. Men just nu ska jag iväg till en dude och ha chuck-maraton.
Peace out.
♥
♥
Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag
My bad
Insåg att jag gjort ett stort misstag i ett tidigare inlägg. Så fult gjort av mig.
Jag menade ju själfallet The Ark.
Ber hemskt mycket om ursäkt.
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Alla behöver få stå i ramljuset någon gång.
När är det min tur?
Det verkar som att allting är okej.
Stänger av allt runt omkring.
Kryper längre in i skalet
jag byggt runt om mig.
This one goes out to
Olivia!
Hon har tråkigt och vill att jag ska blogga.
Cute.
Och du, du räknas.
Vet dock inte vad jag ska blogga om?
Kanske om att jag kollade på Harry Potter med Martin förut?
Eller att jag åt kyckling till middag?
Eller att min katt är en ninja?
Kanke om att jag bara har tråkigt i största almänhet?
Tänker blogga om musik.
Musik är helt seriöst det som får mig att gå upp på morgonen
(Forever alone, ik)
nä, men vad vore ett liv utan All time low? The Script? David Bowie? The Arc? Aerosmith?
Listan är oändlig.
Om all musik bara skulle försvinna helt plötsligt
typ imorgon
jag skulle nog försvinna med den.
Hur underbart är det inte att bara försvinna in i
en egen värld med sin favorit musik i öronen?
Man känner sig lite mindre ensam.
Man återfår det där hoppet som en gång försvann.
Hoppet om livet, kärleken, männskligheten.
Hur hopplös, patetisk och värdelös man än känner sig
sätt på din absoluta favorit låt, luta dig tillbaka och bara
känn hur det rinner av dig.
I take control, this is all I know.
Just one of those day
Today I feel like I could take over the world.
Without your help!
02212012
Borde kanske börja skriva dagbok istället för att sitta och skriva allt på intenet. But since nobody reads it anyway, it doesn't really matter.
It's not like im crying my heart out to anyone.
Right?
Having heavy conversations
I tried pushing evolution
As the obvious conclusion of the start
But it was for my own amusement
Saying love was an illusion of a hopeless heart
Of all of the things that she's ever said
She goes and says something that knocks me dead
You won't find faith or hope down a telescope
You won't find heart and soul in the stars
You can break everything down to chemicals
But you can't explain a love like ours.
I've had you so many time's.
Im no longer holding back.
I can't deny it, it feels good.
But the thought is still scary.
Yes, the truth i've been hiding
And it's the truth that scares me.
Kräftfiske, sommar 2011.
