De är ett Amerikanskt indipopband som består av de tre medlemarna Mark Foster (sångare, keyboard/piano och gitarr), Mark Pontius på trummor och Cubbie Fink på bas och som bakrundssångare.

Foster the People bildades 2009 och släppte sitt första album Torches i maj 2011.

Deras break blev med Pumped Up kicks, 2010, och det var med den låten de fick sitt kontrakt och senare gjorde deras första album som innehåller många väldigt bra låtar.

Fundera lite över den, så återkommer jag om en stund med dagens band.

Mannen jag talar om är ingen mindre än Magnus Tingsek. Han har släppt fyra album, Tingsek (2005), World of It's Own (2006), Too Many Feelings at the Same Time (2008) och Restless Soul (2009).

På Spotify går han under namnet tingsek och han har gjort ett sammarbete med Timbuktu, Oberoendeframkallande (2007).

I november släpper han nytt album.

Dagens band är inga mindre än My Chemical Romance!

De har blivit grammy nominerade och de är ett alternativt rock band som bildades 2001.

Alltså var de tre sista orden i förra inlägget små ledtådar.

My Chemical Romance har skrivit låtar som Famous last words, Welcome to the black parade, SING och många, många fler. De bildades som sagt år 2001 i New Jersey, USA och de är fortfarande aktiva.

Här får ni en bild på bandet, låten SING och Na na na [na na na na na na na na na] som jag starkt rekomenderar att ni lyssnar på.

Vet att ni väntar på hel spänn!

Oliva, första gången jag träffade dig var vi i Södra vi och stod målvakt. Det var du, jag och Lotta, minns du det?

Sedan dess har vi gjort mycket annat också, Olivia!

Bland annat gjorde jag och Oliva en dans där vi använde oss av låtar som Barbra Streisand med duck sauce, Starstrukk med 3OH!3, Party rock anthem med LMFAO, Stupid Cupid med Connie Francis och avslutade med lite ljudeffekter (två pistolskott och "awkward silece" syrsor på slutet). Det vet jag i alla fall att du minns, eller hur Olivia?

Vi har också bråkat lite, Olivia och jag. Det har gått lite fram och tillbaka det dära, mellan Oliva och mig. Men det har ju alltid löst sig i slutändan, eller hur Oliva?

Jag och Oliva skulle också åkt till Liseberg förra sommaren. Oliva och jag skulle kolla på min älskling Oskar Linnros. Men jag var tvungen att jobba och om jag minns rätt så åkte Oliva med Erik istället (som var min kollega).

Ja, jag och Oliva har haft en hel del för oss vi.

Oliva var en av de första jag fotade med min systemkamera när jag fick den (det var precis efter att vi hade blivit sams efter senaste gången vi bråkade, vilket var förra sommaren)

Oliva har sovit hos mig måååååånga gånger, varav en gång skulle jag jobba dagen efter så när jag gått och lagt mig satt hon uppe halva natten med min bror i stället.

Oliva gillar när jag har fest här med. Oliva ääääälskar mina fester. Oliva är kär i dem.

Olivia vill att jag ska ha fest nästa helg, men jag får lov att suga lite på den karamellen ett litet tag till.

Nu hoppas jag främst av allt att Oliva blir nöjd. För detta var till henne, Oliva alltså.

Började med dagen med en kaffe

på bakfickan med världens bästa Issa.

Sen gick vi ner till seconhand

där blev det åtminstånde ett fynd för min del.

En väska för 39 kronor.

Ser helt okej ut, det viktigaste är ju att jag själv tycker om den.

Right?

Vilket jag definitivt gör.

Olivia tyckte också att den var fin.

Har också lovat den lilla nörden att jag ska göra ett inlägg till åt henne.

Fast i detta ska jag få in hennes namn i varje mening.

Så att folk fattar att det är helt och hållet till henne.

Hon har tråkigt och vill att jag ska blogga.

Cute.

Och du, du räknas.

Vet dock inte vad jag ska blogga om?

Kanske om att jag kollade på Harry Potter med Martin förut?

Eller att jag åt kyckling till middag?

Eller att min katt är en ninja?

Kanke om att jag bara har tråkigt i största almänhet?

Tänker blogga om musik.

Musik är helt seriöst det som får mig att gå upp på morgonen

(Forever alone, ik)

nä, men vad vore ett liv utan All time low? The Script? David Bowie? The Arc? Aerosmith?

Listan är oändlig.

Om all musik bara skulle försvinna helt plötsligt

typ imorgon

jag skulle nog försvinna med den.

Hur underbart är det inte att bara försvinna in i

en egen värld med sin favorit musik i öronen?

Man känner sig lite mindre ensam.

Man återfår det där hoppet som en gång försvann.

Hoppet om livet, kärleken, männskligheten.

Hur hopplös, patetisk och värdelös man än känner sig

sätt på din absoluta favorit låt, luta dig tillbaka och bara

känn hur det rinner av dig.