time for a we question...

Finns det någon kär liten läsare som vet hur man göra för att få en bakrund på bloggen som liksom "följer med" eller vad man ska säga? När man skrollar liksom, att det är samma bakrund hela tiden att den typ följer efter liksom. Så att det inte blir massa skarvar och samma bild typ tusen gånger?
Om fallet nu är så att ni vet:
Hör av er!

[email protected]

ibland är oväntat bra, inte idag.

Dagens diss vill jag dedikera till min outhärdliga huvudvärk som vägrar ge med sig. Spelar ingen roll hur mycket huvudverkstabletter jag knarkar, den är kvar.
usch.

När foten blir bollen.

Orienterade idag. Sprang med Erica, Casper, Linus och Pierre. Allt går bra. Ända tills vi kommer till kontroll femton. Där ligger vår käre klasskamrat Jocke och han fot är inte längre en fot. Det är dessvärre en boll. Han har fastnat i ett stenrös och vridigt foten åt helvete på ren svenska. Det vart bare te att försöka få tag på Lottas nummer, vilket var lättare sagt än gjort. Men några telefonsamtal senare kommer Lasse med bilen och Jocke får åka iväg. Sen var vi back on track igen och kunde fortsätta.
Och det är inte fusk ifall man inte blir påkommen.
så det så.

När det är så åt helvete att det inte finns nog med ord

See for your self



En bild säger mer än tusen ord...

Solen skiner och jag äter Ben and Jerry's.
Kan livet bli bättre?



jag lever imperfekt i presens...

Sitter och lyssnar på världens bästa band, nämligen all time low. Älskar dem. Tycker dock inte om att jag allt oftare får ångest när jag lyssnar på Alex ljuva stämma eller takten som Ryan håller så fint med sitt trummset. Det är inte okej.
Anledningen till mina mindre ångestattacker är att jag börjar tänka minnen. Jag tänker högstadiet. Mina älskade, finaste vänner som jag träffade varje dag. Men nu då? Nej, allt mer sällan.
Vi har Emelie, Fanny, Issa och Lotta. Världens bästa. Vad hände? Jo, gymnasiet hände. Olika livsval, yrkesval. Vad vill vi bli? Vad vill vi gå? Redan då hade jag ångest, vad ville jag bli egentligen? Hade ingen större lust med samhäll eller natur. Teknik, vad är det? Kan man äta det? Frustrerad över att göra ett av livets viktigaste val när jag enbart var 16 år. Jag ville leva, ville göra allt jag inte har gjort, festivaler, resor, ja listan kan göras oändlig. Jag ville inte bestämma hela mitt liv. Tänk om jag väljer fel? Tänk om jag ångrar mig?
Jag och mina vänner valde alla olika. Vissa går i Västervik, vissa i Hultsfred. Jag i Vimmerby. Vart kvar i staden som kväver mig. Känner mig fortfarande instängd. Men vad ska jag göra åt saken? Två år kvar, sen blir jag lämnad åt mitt öde. Vad händer sen? De nya vänner jag fått kommer de också att försvinna?
Jag vet att mina högstadie polare inte är försvunna, men det känns nästa som så. Känns fortfarande konstigt att jag inte får träffa dem varje dag. De allra bästa. De som gjorde min högstadietid till den bästa tiden.
Alla fyra bor så nära, så varför ses vi inte? Nya tider, nya vänner, nya prioriteringar. Antar jag. Kan ju bara tala för mig själv.

chill?

Fifän för att vara sjuk. Hatar det över allt annat. Finns inget som helst chilligt med det. Ligger här och har ångest över allt jag missar i skolan, har ångest över att det inte finns något bra på tv och har ännu mer ångest över att jag kommer vara ensam hela dagen. Usch och fy. Nu väntar en kopp kaffe och en mysig film. Kanske lite popcorn med. Gott.

And now to the begining of something new.

Nu är det ju så att jag ska iväg på kurs hela helgen och lära mig en massa om politik och sådant. åker om ungefär en timma så måste rusch packa och sen en snabb dusch på det. Härligt.
Idag har det ju varit skola hela dagen, lika segt som vanligt. Mn fredag är väldigt chill ändå, för vi har så chilliga lektioner (om man räknar bort matte B med Patrick) det är liksom ett bra flyt på hela dagen. Bortsett från matten då.
Men nu ruschar jag iväg och packar som sagt. Lite nervös, har aldrig vart på kurs förut. Det ska väl gå bra ändå. Tror jag.

a dash of salt...

Letar massa recept. Ska baka till klasstimman imorgon, eller klassråd eller vad man nu vill kalla det. Vi har i alla fall bestämt att varje vecka ska vi ha med fika till klassrådet och vi har ett rullande schema och imorgon är första gången, och först ut har vi självklart allas vår och Sveriges enda Annie McWilliams. vet inte riktigt vad det ska bli för något ännu, men har ju hela kvällen/natten/morgonen på mig.
So sit tight, för inom kort har vi snart en vinnare bland alla bakelser som vill bakas...

Filmtajm!

OKej, nu kommer snart två gossar till mig vid naman Johan "Yoking" och Lang. Det kommer bli ytterligare en legendarisk filmkväll. Okej, stryk legendarisk. Som många redan vet så har vi väldigt ofta filmkväll här hemma hos mig. Med samma folk. Nästan varje gång. Nu tänker ni "men hallå, lite boooring det borde bli i längden, liksom". Om ni inte tänkte det så måste ni tänka det nu, I demand you to. Så nu tänker alla det? Good for you. Nu när alla tänker så ska jag tala om för er att så är absolut inte fallet, för om ni inte redan visste det era dumma retards så finns det en hel del filmer att se. Flera tusen faktiskt. Jag menar 2696 Oscarsstatyetter har delats ut fram till tvåtusenåtta och det har varit 83 oscarsgalor (den 83:e hölls i år). Detta innebär att det finns över 2696 filmer, vilket alla redan har listat ut hoppas jag. Och sen är ju en tanke såhär med, ALLA FILMER FÅR INTE EN OSCAR! Nu när alla har listat ut denna lilla detalj så kanske ni förstår att man kan aldrig tröttna på att ha filmkväll, there is to much to see my dear friends.
Nu vet ni.

RSS 2.0