Jag låg nyss i soffan och läste första harry potter boken och kom precis till biten då förstaårseleverna anländer till skolan. Då ska dom delas in i sina elevhem och får ta på sig en hatt. Sen när dom har delats in i elevhemmen så får dom gå och sätta sig hos dom andra från samma elevhem och så ska dom äta. Då står det i boken att det finns allt på bordet typ bacon, kyckling massa olika sorters kött och sist men inte minst, yorkshirepuddingar. Och då börjar jag gråta. Världens känsla bara kommer över mig just när jag läser ordet "yorkshirepuddingar". Dom är så jävla goda och finns inte här i sverige, och jag har ju bara ätit dom på Irland. Jag får världens hem längtan, helt sjukt och så kan jag knappt sluta böla. Lite pinsam jag känner. Tänk att ett ord kan ge en så mycket känslor. Alltså mat. den 29 juli så åker ju vi till Irland, men tyvär så är vi bara i södra Irland hela tiden, så vi kommer nog inte åka hem förens jul om vi kan då. Längtar redan.