Denna dagen kan ha varit det segaste jag varit med om, men också den mest händleserika. Bland annat har jag förlorat en vän, bestämt mig för att flytta, ändrat mina tankar helt och hållet och ändrat allt som jag någonsin trott jag ville.
Kommer nog (förhoppningsvis) bli så att jag flyttar upp till Linköping i tvåan. Och nu tänker jag säga en sak som jag vet att en vän till mig tycker att det får mig att framstå som korkad när jag säger det men det ger jag självaste fan i: jag vet att många kommer tycka att det kommer bli skönt att få slippa mig. Men det som är jobbigast är att jag har en känsla av att en som jag trodde att jag var tajt med, som jag trodde att vi var vänner också kommer tycka det kommer bli skönt att få slippa mig. Det tar emot. Det gör jävligt ont. Men vafan kan jag göra åt det? Inte ett piss.
Jag har det senaste året velat bli bartender. Nu är det en dröm som gått i kras, men jag tänker inte hänga läpp för det. Jag ska försöka så gått jag kan i Linköping eller var jag nu hamnar. Hoppas det är en bit från denna horhåla i alla fall.
Det skönaste är att jag inte blir ensam, min bästaste Erica ska med. En av de få personerna jag verkligen kan lita på till 100%, så det känns väldigt skönt. Men ja, det är ju ett tag kvar till hösten. Ett bra jävla tag. Men det är bara att bita ihop och intala sig själv att man är stark och kommer ta sig igenom all skit med familjen oså.